Döda flickors dans

Döda flickors dans – Rachel Caine

Original title: The Dead Girls’ Dance

I don’t really know how to grade this book.

Series: Vampyrerna i Morganville #2

Döda flickors dans är fortsättningen till Glashuset. Nästa bok i serien heter Midnattsgränden – kommer ut hösten 2012. På engelska finns också böckerna Feast of Fools, Lord of Misrule, Carpe Corpus, Fade Out, Kiss of Death, Ghost Town, Bite Club, Last Breath, Black Dawn (tror den kommer ut någon gång under våren 2012).

Kanske borde man inte läsa den här recensionen om man inte har läst Glashuset. Det kan förekomma spoilers.

Glashuset slutade med en cliffhanger. Döda flickors dans börjar precis där Glashuset slutade.

Jag tyckte väldigt mycket om Glashuset och såg fram emot att läsa nästa bok – Döda flickors dans.

Jag måste säga att jag var lite tveksam i början. Jag tror att det var språket som gjorde det, det kändes lite fånigt. Svårt att säga om det var översättning eller om det skulle ha känts likadant om jag hade läst boken på engelska. Det kändes som att vissa saker personerna sa inte passade in, det kändes inte som att någon skulle säga så på svenska. Det kändes helt enkelt lite fånigt. Men, när jag hade kommit en bit in i boken tänkte jag inte längre på det. Jag vet inte om det var så att det blev mindre fånigt eller om jag helt enkelt inte tänkte på det eftersom jag tyckte att själva historien var bra.

Det är kul att läsa en bok där vampyrerna ses som de elaka för en gångs skull, har inte läst så många sådana. Här är det vampyrerna som har makten och bestämmer över staden. De framställs som att vara väldigt elaka och andra lite mindre elaka. Det är lite “gammal är vis” över det hela. Och, den som inte är lika gammal är hämndlysten och vill ha makten. Och den som är ung är en liten mjukis.

Jag måste säga att det var en scen någonstans i mitten av boken som jag inte tyckte om. Och jag funderar lite på hur i all världen Clare tänkte där. Om någon var elak mot mig – och det här skulle jag tycka var riktigt obehagligt om jag var med om, jag skulle ha blivit riktigt rädd, skulle jag inte förlåta, eller i alla fall nästan förlåta, personen i fråga så lätt. De där killarna var riktiga sliskisar.

Åldern stämmer inte riktigt överens. Clare ska vara 16 år. Och hon är smart, hon har ju hoppat över någon klass eller två. Så hon ska vara smart (i vissa avseenden iallafall). Men de andra tycker jag inte att åldern heller stämmer på. Det känns som om personerna (Michael, Eve, Shane, Monica) beter sig fel. Det känns som om de är på Clares nivå, även om Michael och Shane gärna vill säga till henne om var hon kan/inte kan göra eftersom hon är mycket yngre än dem.

Liksom Glashuset slutade också denna med en form av cliff-hanger. Förra kunde jag i och för sig lista ut hur det skulle gå. Så klart kunde jag inte veta säkert hur det skulle gå. Nu vet jag inte riktigt, det är inte lika förutsägbart i den här boken. Det finns olika sorters cliff-hangers. Den här är av den bra sorten. Den är inte för stor, men tillräcklig för att jag gärna skulle se att nästa bok skulle komma ut lite tidigare.

Samtidigt funderar jag lite på hur serien ska kunna fortsätta så länge. På wikipedia läste jag att serien kommer bli 15 böcker. Jag vet inte riktigt hur Rachel Caine kommer kunna fortsätta serien utan att den blir sämre.

Sammanfattningsvis: jag tyckte om Döda flickors dans men tyckte att Glashuset var bättre. Kanske kunde språket ha varit bättre, tyckte att det var lite fånigt i början. Tycker om vampyrerna. Ser fram emot att få läsa Midnattsgränden men vet inte riktigt hur Rachel Caine ska kunna hålla serien på samma nivå i tolv böcker till.

About these ads
This entry was posted in Swedish and tagged , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

4 Responses to Döda flickors dans

  1. Pingback: Januari 2012 « I read quite a lot

  2. Felicia says:

    Har frågestund på bloggen, kika gärna in och lämna en fråga! :D

  3. Rebecca says:

    Åh! Hoppar förbi efter att ha hittat dig i kommentarerna på min blog. Riktigt kul att hitta en svensk bokbloggare måste jag säga!

    Jag älskade den här serien när jag först började, just för att den var så annorlunda. Jag läste den dock på engelska och tyckte inte att det var någonting fel på hur karaktärerna betedde sig eller hur de sa olika saker, men det kan ju vara individuellt också!

    Jag är osäker på hur hon utvecklat serien med. Jag slutade efter bok 5, om jag minns rätt. Efter det kände jag aldrig riktigt suget om att komma tillbaka. Kändes lite som om den hamnade lite “all over the place” där på slutet… Hmm. Hoppas du fortsätter att gilla den dock:)

    • Rebecca says:

      Svar: Jag har hittat några, men de flesta är definitivt inte bokrecensions-inriktade från vad jag sett hittills! Inte många har hittat mig heller, så det är jättekul att du hittade hit. ;)

      Det är säkert ganska stor skillnad på serien beroende på språk! Jag minns att jag försökte läsa Twilight en gång på svenska, bara för att se hur den var, men mycket lät ganska löjligt översatt! Jag skulle nog testa att läsa lite på engelska och se om det blir bättre! Men sen kan det ju alltid bero på individer med:)

      Jag har bara läst de tre eller fyra första innan jag gav upp; tyckte fort att den spann lite ur kontroll! Det är lite tråkigt när sånt händer.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s