Golden

Golden

Golden – Cameron Dokey
Original title: Golden (2006)
Series: Once Upon a Time #9
Other books in the series by the same author: The Storyteller’s Daughter (#1), Beauty Sleep (#2), Sunlight and Shadow (#6), Before Midnight (#11), Belle (#14), The Wild Orchid (#15), Winter’s Child (#17), The World Above (#19)

Golden is a retelling of the fairytale Rapunzel. This Rapunzel is, however, different from the one we usually hear about because she is bald. How does this work, you might ask, a bald Rapunzel? It works perfectly fine.

One thing that hit me as soon as I started reading Golden was that it felt like a fairytale. Good, one might think, it is a fairytale retelling after all! Yes, but the other fairytale retellings I have read previously have not had the special fairytale feeling. I have been trying to put my finger on what it is that makes it feel like a fairytale. I think it might be the matter-of-fact way it is told. This fairytale is told from a first person perspective, which might not be the typical in ‘classic fairytales’, but it worked good with this story.

There are some holes in the credibility on this story, but the whole cosy fairytale feeling makes up for it. It is not like all fairytales are all that credible.

The story is written in quite a slow pace but I never felt like it was going too slow. The book is not too long so it does not take that long to read either.

Predictable? Yes and no. There was this one thing that I had my suspicions about for a long time, about Mr. Jones (not the cat one) which turned out to be true. I thought at one point that the ending might not turn out as it might seem it would, but it did, but not really. Some of the credibility holes were in the ending.

In the end of the book is an ‘author’s note’ where Cameron Dokey explains why she chose to do a retelling with a bald Rapunzel. I think it was a very sweet reason.

Golden was over all a cosy and sweet read and I think I will try out a few of the other books in the series as well.

Huset som saknade nyckel

Huset som saknade nyckel

Huset som saknade nyckel – Earl Derr Biggers
Translator: Håkan Andersson
Original title: The House Without a Key (1925)
Series: Charlie Chan #1, Klassikerserien #3
Publishing house: Deckarhyllan

Det här är en bok som har lite av varje. Mord, mysterium, spänning, kärlek, miljöbeskrivningar och mysfaktor.

Det är kanske inte en bok som man sitter klistrad vid tills den är utläst, utan mer en småtrevlig bok som man gärna tar upp när man får lite tid över.

Förutsägbar? Nej. Nu är jag ioförsig inte en person som brukar lista ut vem det är som är den skyldige i förväg, jag vet faktiskt inte hur mycket jag funderar på det under själva läsningen. I det här fallet kunde jag efteråt tänka att “ja, om man tänkte på det där var det ganska självklart vem det måste ha varit”, men samtidigt fanns det andra faktorer som gjorde det till synes omöjligt, kanske därför jag inte tänkte tanken. Det låter kanske en aning kryptiskt, men man vill ju inte bli spoilad om vem den skyldige är innan man ens har hunnit läsa klart recensionen och hunnit tänka tanken att man vill läsa boken.

Miljöbeskrivningarna var inte några av de långa och tråkiga som man oftast skummar igenom, utan det var lite meningar som var inpetade här och var och som gav Hawaii känslan att vara lugnt, trevligt och vackert. Till skillnad mot fastlandet är det ett lugnt tempo på ön, det får ta den tid det tar med saker.

Jag tyckte att det var lite roligt att de pratade om 1880-talet, som då är 40 år innan den här utspelar sig. Det var en av de sakerna som påminde om att det här boken är så pass gammal som den är, annars var det väldigt lätt att tänka att den utspelar sig ganska många år senare.

Här och var i texten fanns det lite fotnötter som förklarade vad personerna i boken refererade till eller bara en anmärkning på en miljöbeskrivning som jag annars inte hade förstått. Det är en bra tanke och jag ser gärna att det dyker upp i fler böcker framöver. Det hjälper läsaren och det visar också att översättaren är intresserad av och har en kunskap om vad som översätts. Det var intressant, och rolig information, många av sakerna hade jag nog bara läst förbi utan att tänka på att det kunde ligga någonting mer bakom. Liksom i Perry Mason och fallet med den anklagade advokaten tyckte jag att förordet var intressant.

Om jag inte hade vetat om att serien kretsar kring Charlie Chan hade jag trott att det var John Quinsy som var huvudpersonen. Charlie Chan befinner sig mer i bakgrunden, jag hade gärna sett lite mer av honom för att lära känna honom mer.

The Beekeeper’s Apprentice

The Beekeepers Apprentice

The Beekeeper’s Apprentice – Laurie R. King
Original title: The Beekeeper’s Apprentice (1994)
Swedish title: Drottningfällan
Series: Marry Russell and Sherlock Holmes #1
Next three books in the series: A Monstrous Regiment of Women, A Letter of Mary, The Moor
Publishing house: Allison & Busby

I waited to read this book because I wanted to read some of Arthur Conan Doyle’s Sherlock Holmes stories first, to get to know the real Holmes. I didn’t have to have had read it before, but it was quite nice to have read some of the stories to know the references. I still have a lot of his stories to look forward too, though.

I like the way this book was written, it feels like Mary Russell is telling us her life story. When she start telling us something and remembers that ‘oh, you might need to know this first’, she tells us that before she continues to tell whatever she was planning to tell us. She also goes ahead and says stuff like ‘in the years to come, I learned that …” which also strengthen the feeling of Mary Russell telling us her life story. I like how it all is chronologic, but not quite,  it gives me a more genuine feeling of someone telling their story and not the feeling of someone pretending to be someone telling a story. If that makes sense.

When Mary Russell and Sherlock Holmes first meet is Holmes retired from his crime solving career (sort of) and research bees instead, and Mary is a 15 year old girl that soon is going off to college. They like the way their brains stimulate each other, they can think with each other in a different way than they do with others.

The one thing I might have an hesitation towards in this book is their huge age gap (39 years if I remember correctly). In this book, their relationship is more teacher – student, father – daughter, but I know what is coming.

I read this book kind of slow, but it didn’t feel like it went slow. The language was different than the books I usually read in English, there were a lot of words I weren’t certain what they ment but I could understand the context. I am generally quite bad at looking words up while I read, in the sense that I usually do not do it, but there were a few times I did it in this book when I had a dictionary (phone) close by because I wanted to get the actual mening of something and not the general sense of the meaning. I am looking forward to reading this book in Swedish as well.

Am I going to read more books in this series? Definitely.

What are you reading at the moment?

I just finished reading The Beekeeper’s Apprentice (Laurie R. King) Sunday night and really wanted to read the next book in the series, A Monstrous Regiment of Women. I, however, do not have the book at home (yet) so I picked up Du är aldrig ensam (Sarah Dessen) instead.

I borrowed Du är aldrig ensam from the library some time ago, unsure if I had read in English (Lock and Key) already. I realised quite soon after picking it up that I had. I have actually reviewed in on the blog; Lock and Key. I think I liked it better then than I do this time.

What are you reading at the moment?

Mer från Deckarhyllans klassikerserie

deckarhyllan2o3

Efter att jag hade läst Perry Mason och fallet med den anklagade advokaten så kanske de här flyttade hem till mig. Det är del två och tre i Deckarhyllans klassikerserie.

Kungen är död är den 23 boken i Ellery Queen-serien. Jag har inte läst någon i serien tidigare, men jag tror att jag har någon bok i en kartong här hemma. Den kanske får letas fram när den här har blivit läst…

Huset som saknade nyckel är den första boken i serien Charlie Chan och utspelar sig på Hawaii. Jag har inte läst någon bok som utspelar sig där tidigare (tror jag), det ska bli spännande. Jag har sett en säsong av den gamla Hawaii Five-O, det är kanske är lite åt det hållet jag förväntar mig att den här ska vara.

Glastronen

maas_glastronen_omslag_inb.jpg

Glastronen – Sarah J. Maas
Original title: Throne of Glass (2012)
Series: Glastronen #1
Other books in the series: Crown of Midnight, Heir of Fire, Queen of Shadows, Empire of Storms (expected publication during 2016)
Translators: Lena Jonsson, Emma Jonsson Sandström
Publishing house: Modernista

Bokens handling från förlagets hemsida:
I kungadömet Adarlan – där magi och gamla seder förbjudits, och där härskaren styr med järnhand – kallas landets främsta lönnmördare, 18-åriga Celaena Sardothien, till rikets vackra, skimrande glasslott.
Hon reser dit, inte för att mörda kungen, utan för att vinna sin frihet. Om Celaena besegrar tjugotre motståndare i en tävling – mördare, tjuvar och soldater – blir hon frigiven från fängelset och kommer att få tjäna som kungens kämpe.
Kronprinsen, Dorian Havilliard, kommer att utmana henne. Kaptenen för livgardet, Chaol Västfall, kommer att träna henne. Och båda kommer att försöka vinna hennes hjärta. Men något ondskefullt ruvar i glasslottet, något som är där i syfte att döda.
Celaenas kamp för sin frihet övergår till en kamp för överlevnad, till ett desperat försök att förgöra de mörka krafterna innan de utplånar hela hennes värld.

När jag läste denna bok på engelska för ett år sedan sträckläste jag den, det var svårt att lägga den ifrån sig. Det är ett bra tempo i boken som gör att det inte blir tråkigt och man läser lätt “bara lite till”. När jag läste Glastronen den här gången tog jag det lite lugnare och tog in mer av beskrivningar och njöt av en trevlig översättning. Jag upptäckte saker jag missat förra gången.

Vi befinner oss i en fantasy-värld där all magi har förbjudits och i stort sett försvunnit. När jag läste boken på engelska kändes det som en fantasy-explosion mot slutet. Ni vet, när det känns som att författaren slänger in lite saker på slutet som det tidigare inte andats ett ord om – det kommer lite från ingenstans. Jag vet inte om det berodde på att jag nu läste på mitt modersmål eller för att jag läste boken lite långsammare eller för att jag var beredd på att det skulle komma (kanske en blandning av alltihop?), men nu fick jag inte alls samma känsla. Nu kändes det mer harmoniskt och det kom ingen fantasy-explosion.

Jag tycker om Celaena, Chaol och Dorian, de är lätta att tycka om. De har roliga replikväxlingar med snabba svar. Jag tycker om hur Celaena å ena sidan tillverkar egna vapen och ständigt noterar och planerar flyktvägar och å andra sidan älskar att klä upp sig i fina klänningar. Jag tycker om hur Chaol som hela tiden påminner Dorian om att hon är en lönnmörderska också kommer på sig själv med att tänka att hon är nog lite mänsklig trots allt.

Jag har läst de tre nästkommande böckerna på engelska också (de reserverades från biblioteket ganska snabbt efter den första var utläst). Jag ser fram emot att få läsa dessa på svenska med.

Tycker du om fantasy? Lite lockad av att läsa om en kvinnlig lönnmördare? Läs den.

Tack, Modernista, för recensionsexemplaret!

Bokbloggsjerka 1-4 april

Det Annika frågar efter i veckans bokbloggsjerka är någonting jag har funderat själv lite på ett tag så jag tyckte att det var dags att vara med och jerka.

Annika skriver den här gången: Koko tycker att bokbloggsvärlden fokuserar för mycket på det som är nytt och spännande. Därför vill hon utmana er att blogga om en bok (eller flera) som är minst hundra år gammal men som fortfarande är läsvärd. Vuxenbok, barnbok, facklitteratur, vad du vill. Motivera!

Jag tjuvkikar lite på statistiken på Goodreads för att se vad det är jag har läst som är minst hundra år gammalt. Just nu läser jag bland annat Arthur Conan Doyles Sherlock Holmes, han är en trevlig filur. Jag har läst många av Jane Austens verk, en favorit. Jag läste Hjalmar Söderbergs Doktor Glas på gymnasiet, den är kanske inte en favorit men den är klart värd att läsa. En annan bok jag tycker om är Charlotte Brontës Jane Eyre.

Varför är dessa fortfarande läsvärda i dag? Vad gör att de fortfarande blir lästa? Jag tror att de, inte bara de jag har nämnt här, är böcker där karaktärerna är välskrivna och som vi fortfarande i dag kan känna igen oss i.

För tillfället läser jag en del böcker skrivna på 30-60-talet, någonting som jag inte tycker att jag ser så mycket av på andra bokbloggar. Jag har varit borta ett tag från bloggandet så det är möjligt att jag har missat några trevliga bloggar som också läser lite äldre litteratur. Men dessa böcker får inte riktigt vara med i dagens fråga, de är lite för nya.