Järnprinsessan – Julie Kagawa

Original title: The Iron Daughter

Series: Iron Fey #2

Other books in this series in Swedish so far: Järnkonungen, Järndrottningen

In English: The Iron King, Winter’s Passage (#1.5), The Iron Queen, Summer’s Crossing (#3.5), The Iron Knight

My grading is going thought a changing-process, so I’m not going to grade this book.

Eftersom Järnprinsessan är andra boken i en serie kommer jag inte skriva någon synopsis för att undvika spoilers. Synopsisen kan man läsa om man klickar på bilden.

I många serier är det alltför ofta så att första boken bättre än den andra (och tredje, osv.). Så är också fallet med denna.

Järnprinsessan kändes längre än den föregående boken Järnkonungen. Och om man tittar efter ser man att Järnprinsessan har en sida mindre – i den version jag läser, så det stämmer ju inte riktigt. Jag tror att boken hade kunnat kortas ned lite. Den kändes lite utdragen på sina ställen. Det kändes som att historien hade kunnat gå fram lite snabbare.

Men jag tycker att boken var helt okej ändå. Inte jättebra och inte dålig. Bra.

Min personliga favoritkaraktär i serien – katten Grimalkin, träffar vi även i den här boken (yay!) men det dröjer ett litet tag innan han kommer in igen. Han är som en typisk katt. Han kommer och går som han vill och gör precis som han vill.

Det kom en liten oväntad twist i slutet. Oväntade twister gillar jag, men jag vet inte om jag tycker att det hade blivit en bättre story om man hade skippat den. I och för sig hade det inte funnits en twist då, och det hade varit lite tråkigt. Det blir spännande att se hur Julie Kagawa fortsätter storyn i Järndrottningen.