Ibland provar man nya böcker

Böcker som jag tror att många bara har avfärdat därför att det är “kiosklitteratur” eller “tantsnusk” utan att ha läst dem är Harlequin. Jag bestämde mig för att läsa någon för att kunna säga att jag faktiskt har läst dem, jag ville inte döma böcker jag inte har läst. Om jag inte har läst några vet jag inte med säkerhet vad det är jag pratar om. Så jag tog mig en tur till en begagnad bokhandel och inhandlade två böcker. Jag funderade på vilken sort jag skulle välja. Romantik, läkarromaner, historisk, silk? Jag tänkte lite och kom fram till att historiskt ville jag nog prova mig på. Sedan var nästa problem att välja vilka böcker. Det var förvånansvärt svårt att välja. Två fick det nog bli. Man kan inte döma en genre efter bara en bok. Kanske inte efter två heller, men ja… Första boken jag valde delvis på grund av framsidan. Tjejen, som antagligen var en av huvudpersonerna, höll i en pilbåge. Kunde hon skjuta också eller var det bara snyggt på omslaget?

Stråtrövarbruden – Deborah Simmons

Original title: Robber Bride (1999)

Handling från bokens baksida:
Varje gång Simon de Bourgh vilade ögonen på den vackra Bethia Burnel slogs han av att hon på många sätt tänkte och talade som en man – men det rådde ändå tvivel om att hon var kvinna. Begåvad med en tapperhet som kunde mätas med modet hos vem som helst av hans riddare hade denna kvinnliga stråtrövare belägrat hans liv – och fångat hans hjärta! Hon behövde hjälp med att jaga bort Brice Scirvayne, mannen som med våld tagit över hennes fars borg och krävde att hon skulle gifta sig med honom. Och trots sitt hårda yttre kunde Simon inte motstå en jungfru i nöd.

Den andra boken tog längre tid att välja. Det som avgjorde valet till denna bok var att huvudpersonen klär ut sig till pojke och kommer ombord på ett skepp. Böcker när tjejer är utklädda till pojkar har jag läst tidigare (fast inte riktigt sådana här böcker), men jag har inte läst många böcker som utspelar sig på skepp. Så jag bestämde mig för att prova den här boken också.

Okänd destination – Margaret McPhee

Original title: The Captain’s Lady (2005)

Handling från bokens baksida:
När den stilige lord Nathaniel Hawke räddar en ung kvinna från att drunkna väntar han sig inte att samma kvinna ska dyka upp på hans skepp – förklädd till pojke! Som kapten på Pallas måste Nathaniel undanhålla hennes identitet för besättningen.
För skeppspojken George – alias miss Georgiana Raithwaite – är flykten hennes enda sätt att undkomma ett oönskat giftermål. Aldrig hade hon väl kunnat föreställa sig att hennes förklädnad skulle leda till att hon hamnade på ett vindpiskat hav, i en trång hytt tillsammans med lord Hawke.
Förbjuden åtrå plågar dem på deras stormiga resa mot Gibraltar. Men med ryktet som insats måste de behålla sin hemlighet, då ett avslöjande kan ruinera dem båda…

Så, vad tyckte jag? Låt oss börja med Stråtrövarbruden. Till att börja med verkade hon inte ha pilbågen med sig särskilt mycket, hon jagade med den någon gång. Sen kan vi prata om alla snuskiga tankar de hade om varandra. Jag vill inte veta allt de tänker om varandra eller hur deras kroppsdelar råkar reagera av att de bara tittar på varandra. Boken är väldigt förutsägbar. Det känns som att den är skriven som efter en mall, den här historien hade lika gärna kunnat utspela sig i vår tid (minus pilbågar och svärd och plus lite mer teknologiska prylar). Det är åtrån som ligger i centrum.

Okänd destination tyckte jag bättre om. Det var inte lika mycket snuskiga tankar i denna. Visst, de är attraherade av varandra från den andra gången de ses (första gången är de upptagna med att rädda respektive räddas från att drunkna), men det är inte lika beskrivande som i Stråtrövarbruden.

Båda böckerna har gemensamt att jag inte kunde läsa dem i ett svep. Det blev lite för mycket att jag var tvungen att ta en paus (på någon vecka eller två, eller tre) innan jag kunde fortsätta.

Jag är glad att jag tog på mig projektet att läsa de här böckerna. Nu kan jag med säkerhet hävda att jag vet vad jag pratar om om jag skulle uttrycka mig åsikt om dem. Även om jag bara läste två böcker av många tycker jag nog att jag kan säga att jag vet i vilket stuk de andra böckerna är. Det är inte riktigt böcker i min smak. Lite för mycket detaljer och för lite kläder. Ska jag läsa böcker i den här genren får det nog vara liknande Simona Ahrnstedts Överenskommelser där karaktärerna är väl genomtänkta och språket i en klass för sig.

This entry was posted in Swedish and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

5 Responses to Ibland provar man nya böcker

  1. Pingback: Maj 2012 « I read quite a lot

  2. Pingback: Juni 2012 « I read quite a lot

  3. Rebecca says:

    Väldigt intressant projekt, det där! Jag vet inte hur många gånger jag stått och stirrat på liknande böcker och undrat om de faktiskt är så dåliga som de ser ut… Harlequin’s romantiska böcker verkar bara så… ja, precis som du skrev! Åtrå i centrum. Jag tror att jag håller mig till deras tonårsböcker och paranormala sida ändå!😉

    • Yrsha says:

      Ja, jag har flera gånger förut gått förbi det där stället i den begagnade bokhandeln och undrat hur de egentligen är. Så jag var tvungen att prova🙂
      Tonårsböckerna tror jag är ett bra val! De är lite mer civiliserade.😉

  4. Lena says:

    Jag har också testat att läsa ett par sådana böcker för ett antal år sedan och dom föll mig inte i smaken det minsta. Kan hålla med om att det känns som de är skrivna efter en mall.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s