Simma med de drunknade – Lars Mytting
Translator: Lotta Eklund
Original title: Svøm med dem som drukner (2014)
Publishing house: Månpocket

Simma med de drunknade blev den andra boken som blev läst i min bokcirkel. Det kanske inte är en bok jag hade valt att läsa själv i första taget men jag slutade med att tycka om den mer än vad jag trodde.

Det var egentligen inte en tråkig bok, men den tillhör en av de där böckerna som man lätt pausar och läser någon annan bok i mellan.

Jag tycker om hur boken är berättad. Hur då? Motivera! tänker ni (och jag själv när jag senare korrukturläser detta). Eh, jag vet inte riktigt, så går det när man inte skriver recensionen snart efter man har läst den och har ofullständiga anteckningar (“Jag tyckte om sättet den var berättad på.”) till sin blivande recension. Jag tyckte om språket. Jag är inte alltid förtjust i svenska böcker, jag tror det har med att göra att man förväntas känna igen sig i vardagen och hur det är. Den här boken är från början norsk och även om man kan känna att det finns en liknelse i vardagen finns det inte samma förväntan från mig själv att jag ska känna igen mig.

Det kändes som att man inte riktigt kom karaktärerna in på livet, de fanns liksom på avstånd, speciellt Gwen. Jag förstod mig inte så mycket på henne, men det är möjligt att det var för att Edward inte heller gjorde det. Av bokens karaktärer fastnade jag nog mest för de äldre; farfarn och farfaderns bror.

Jag har inte bestämt mig för vad jag tycker om slutet än. Det allra sista var lite fint ändå. Jag är glad att jag läste den. Bra bokval i bokcikeln!