För ett litet tag sedan blev jag sugen på att göra en egen utmaning av att läsa det mina vänner läser, med fördel ganska nära inpå att de läste boken själva.

Den första boken jag plockade upp var Trollbunden av Margit Sandemo, den första delen i Sagan om isfolket. Detta är en bok från 1982 och man skulle väl kunna kalla det för en romance-klassiker, detta är en av de där serierna som fortfarande finns tillgänglig att köpa och som folk fortfarande plockar upp trots att det gått 44 år.

Trollbunden – Margit Sandemo
English title: Spellbound
Serie: Sagan om isfolket #1
Nästa bok i serien: Häxjakten
Originalpubliceringsår: 1982

Synopsis från Goodreads:
Silje Arngrimsdotter var bara sjutton år när pesten tog alla hennes släktingar 1581. Utsvulten och frusen och med två små barn att ta hand om sökte hon sig till likbålen utanför Trondheim för att söka värme. Märkligt nog var det bara en i Isfolkets ätt som hjälpte henne i nödens stund – en man som Silje fann närmast djurisk och skrämmande, men underligt tilldragande på samma gång…

Det finns en enkelhet i den här boken. Det är inte så mycket miljöbeskrivningar, något jag uppskattar då jag tycker att det kan bli lite långrandigt. Men andra saker får heller inte så stor plats, något jag saknar lite. Vardagshändelser beskrivs snabbt och sakligt och det genomsyrar hela boken. Handlingen går snabbt framåt och vi stannar inte upp längre än nödvändigt, förutom kanske i drömmarna.

När jag läste boken så tänkte jag att det var en hastigt översatt bok som vid tiden den skrevs kanske inte fick så lång tid på sig. När jag funderade på om min ljudbokstjänst hade den på norska så upptäckte jag att Sandemo skrev på svenska. Det kanske inte är en komplimang till språket i denna… Jag såg också att hennes tidigare böcker blev publicerade i veckotidningar, jag kan tänka mig att den här boken skulle passa bra i ett sådant format. Händelserna måste kanske gå fram i en takt där mycket händer, samtidigt som inte för mycket är beskrivet, för att det ska passa bra med att en bit i veckan ska publiceras utan att det blir för långt.

Handlingen känns lite tafatt, karaktärerna känns väldigt unga, även de som skulle föreställa äldre. Ibland pratade de om kvinnorna i boken mer som boskap i fråga om bortgifte och dylikt. Jag har ingen aning om hur de gjorde sånt på 1500-talet, kanske var det precis så men det kändes lite märkligt hur det blev beskrivet.

Det är en bok som är lätt att fortsätta läsa när man läser, det går snabbt, men det var inte något särskilt som grep tag i mig och drev på för att vilja veta fortsättningen och plocka upp den igen när jag lagt ner den. Slutet öppnar upp för att kunna fortsätta vidare i nästa bok men jag känner mig ganska nöjd här. Det är snarare idén om att det är coolt att läsa en serie på 47 böcker som lockar än boken i sig så jag stannar här.

Jag gav boken 2 stjärnor av 5 möjliga – den var okej.

Denna bok blev läst av min bokcirkelvän R. Jag råkar veta att Rs flickvän är stort fan av dessa böcker och troligtvis varför R plockade upp denna nu. R gav den 3 av 5 stjärnor, ett lite högre betyg än jag gav den.