52 Reasons to Hate My Father – Jessica Brody
Original titel: 52 Reasons to Hate My Father (2012)
Förlag: Square Fish
Författarens hemsida: här
Lexington är en bortskämd arvtageska som kan göra precis vad hon vill utan konsekvenser. Nästan. Gränsen går när hon, efter att ha druckit, kvaddat sin nya bil. Istället för att få sina antal miljoner dollar när hon fyller arton, precis som hon borde, sätter hennes far upp ett villkor. Antingen jobbar hon i ett år, 52 jobb, en vecka på varje ställe – eller så ärver hon ingenting.
Jag hade ganska höga förväntningar på den här boken efter att jag hade sett boktrailern. Boken visade sig inte vara som jag trodde att den skulle vara, men jag vet inte riktigt heller hur jag trodde att den skulle vara. Den var bara inte det jag förväntade mig. Det behöver inte nörvändigtvis betyda att det är någonting dåligt.
Jag tror att själva trailern skulle passa mer till en filmatisering av boken än själva boken själv. Jag skulle kunna peka ut allting i trailern som inte stämmer överens med boken (som att butlern inte alls är Britt som trailern indikerar utan egentligen från Argentina) men nöjer mig med att säga att man borde tycka att om trailern är till boken borde de hålla sig till hur den faktiskt är och inte försköna den.
Som väntat var Lexi självupptagen och tänkte inte på mer än sig själv. Jessica Brody lyckades med en bra karaktärsutveckling, den kändes inte onaturligt snabb eller konstlad. Min favoritkaraktär-stämpel går till Rolando. Han har ett speciellt sätt att vända allting till någonting positivt, någonting som Lexi aldrig har provat, vilket gör att han lätt blir omtyckt. Jag hade gärna sett mer av honom i boken.
Jag vet inte hur det är att leva i Lexis värld – en värld med enormt mycket pengar, privatjet, butler, stora tomma hus, paparazzis (osv) – så jag vet inte hur trovärdig den delen är. Finns det människor som kan få allting att lösa sig genom att knäppa med fingrarna. Vid ett tillfälle har Lexi sönder sin telefon (med flit) och säger till en av alla människor som jobbar för dem att hon behöver en ny och får svaret “no problem” och när hon vaknar ligger det en helt ny mobil bredvid sängen – med alla gamla kontakter och allt. Men det spelar inte så stor roll om det är trovärdigt, det kan säkert mycket väl kunna vara sant.
Jag tycker om Jessica Brodys skrivsätt. Boken är humorfylld och lätt men innehåller ändå ett viktigt budskap. Jag sträckläste boken och den tog slut alldeles för fort.
Innan jag fick boken i handen hade jag bara antagit att det här var författarens första bok. Uppe till höger på omslaget ser ni texten “Author of Unremembered” vilket bevisar motsatsen. Hon har också skrivit böcker som The Karma Club, My Life Undecided (den här tror jag faktiskt att hon refererar till i 52 Reasons to Hate My Father) och The Fidelity Files. Den sista verkar också finnas prat om att den och uppföljaren ska bli film, det verkar dock inte som att det är någonting säkert än. Efter att ha läst min första bok av Jessica Brody kan jag inte annat än säga att jag vill nog prova mig på att läsa flera böcker av henne.