A Daring Sacrifice – Jody Hedlund
Originaltitel: A Daring Sacrifice (2016)
Serie: An Uncertain Choice #2 (fristående)
Typ av bok: Pocket
Längd: 221 sidor
Förlag: Zondervan

Från bokens baksida:
For three years, the Cloaked Bandit has terrorized Wessex, robbing the nobility by knifepoint and a well-placed arrow. But little does anyone know, this bandit is in fact Juliana Wessex, the rightful rules of the land and a girl her tyrannical uncle–the current Lord Wessex–believes was killed along with her father

Juliana has become skilled at hiding from Lord Wessex in the forest, using her stolen goods to provide food and shelter to the peasants her uncle has taxed into poverty. But when she robs Collin Goodrich, her red hair betrays her true identity. Lord Collin remembers Juliana from their childhood–and challenges her to stay on his estate for a week in hopes she will leave her thieving ways and become a proper lady once more. Juliana is intrigued by Collin and his charms, but only time will tell if he can overcome her distaste of the nobility–as well as win her heart.

Jag ville väldigt gärna tycka om den här boken, och den hade kunnat vara precis i min smak men det blev inte riktigt rätt. Jag erkänner att jag främst plockade upp boken för pilbågen på framsidan och den Robin Hood-liknande historien men jag tror att framsidan var det bästa med den här boken.

Boken var underhållande på ett sätt som inte var menat att vara underhållande. Av någon som är ganska hemma i pilbåge-världen så är det underhållande att en pil skulle åka iväg med ett ping, att det skulle vara så fruktansvärt svårt att lära sig att skjuta pilbåge utan tummar (skytten får ändra sitt grepp i bågen, annars används inte tummen särskilt mycket i själva skjutandet) och att någon skulle kunna ta upp en helt främmande båge och träffa så precist på första skottet som förekom här är ganska fnissigt. Att någon som inte själv skjuter pilbåge inte har full koll på läget när det finns massor av liknande felaktigheter i både böcker och film kan jag inte klandra författaren för. Hade det bara varit detta jag hade att anmärka på hade boken fått lite högre betyg.

Collin Goodrich, den manlige hjälten i historien, är bäst på allt. Han är en riddare som varit borta från sina ägor i flera år och kommer hem för att ta över efter sin far. Han är självsäker och skrytig och han vet direkt från början att han lätt som en plätt kan leta upp denne maskerade rånare. Eftersom denna sagda rånare (Juliana) har lyckats att hålla sig gömd i flera år från Lord Wessex tyder det på att hon är bättre på katt-och-råtta-leken än Lord Wessex och dennes soldater. Hur mycket skillnad kan det vara på riddare Collin och alla soldaterna i byn? Och varför var Juliana mycket skickligare på att ta sig loss från kniviga situationer (sekunder ifrån att bli av med sina tummar) innan riddare Collin kommer. Från att ha klarat sig själv och kunnat rädda sig själv kändes det som att det helt plötsligt krävdes en riddare för att rädda henne. Jag ville ha en Robin Hood som kunde ta vara på sig själv (och som är bättre än riddare Collin på att skjuta pilbåge! Det hör till att Robin Hood är den bästa).

Det fanns en del andra detaljer som jag störde mig på i boken.

• Hur kommer det sig att de kan se den andres ögonfärg på så långt håll? Och hur sjutton kan de se ögonen på långt håll genom ett visir i en hjälm?
• Hur länge kan någon hålla fast vid en förolämpning som den fick när den var fem? Och är det rimligt att den andra också kommer ihåg samma förolämpning?
• Varför använder de blöt ved när de ska bränna någon på bål? Den här boken utspelar sig i slutet av 1300-talet, jag är ganska säker på att de visste hur ved skulle förvaras så att den inte var blöt (och att de inte använde blöt ved eftersom det inte är fördelaktigt att elda med den).
• Hur kommer det sig att Collin tycker att det är så tydligt att det är en tjej som är den maskerade banditen samtidigt som det undgått alla andra i flera år? Och varför skulle det spela så stor roll att det var en tjej som var banditen?

Överlag så var det en okej bok, jag hade förväntat mig mer och hade gärna haft den lite annorlunda. Mest störde jag mig på att Juliana inte fick vara sin egen hjälte annars var den ganska mysig. Det tar emot lite att sätta ett så lågt betyg men jag tror det mycket är att jag väldigt gärna ville tycka mer om den än jag gjorde.

(Efter att jag köpt boken fick jag reda på att den tillhörde genren “Christian romance”, den genre-indelningen har vi inte här i Sverige. Jag tror jag har stött på någon annan bok i genren förut men den här innehöll lite mer av Guds vilja och böner än den tidigare, vilket i sig inte behöver vara något fel men den hade dessutom några märkliga instuderingsfrågor i slutet av boken som mer kändes mycket mer religösa än innehållet i boken.)

Jag gav boken 2+ av 5 stjärnor – den var okej.