Aprilhäxan – Majgull Axelsson
Originaltitel: Aprilhäxan (1997)
Utgåva: e-bok

Synopsis från Goodreads:
“En av mina systrar stal det liv som var avsett för mig. Jag vill veta vem.”

Sedan femtiotalet har Desirée legat sängbunden på ett sjukhem. Hon kan varken gå eller tala och är helt beroende av vårdpersonalens omsorger. Men hon är inte helt vapenlös. Hon har sin aprilhäxeförmåga, en alldeles speciell gåva som gör att hon som en liten gnista kan sitta i ett djurs eller annan människas öga och på så sätt ta sig utanför sjukhemmets väggar. Vaksamt följer hon sina tre systras liv. De som inte ens vet om att hon finns.

Ibland, när jag läser en bok som jag verkligen inte tycker om tänker jag efter lite extra när jag ska ge den ett betyg. Vad är det jag betygsätter egentligen? Jag betygsätter min upplevelse när jag läste boken. Det kan vara en välskriven bok men tycker jag inte om att läsa den kommer jag inte att ge den ett bra betyg. Givetvis finns det säkert undantag, jag har säkerligen betygsatt en bok med ett högre betyg än jag egentligen tänkt med anledning av hur den är skriven, det är klurigt det där med att sätta betyg på saker. Men låt oss komma till saken.

Aprilhäxan röstades fram till att bli läst i jobbcirkeln. Det rådde delade meningar om boken. Någon tyckte om den, någon tyckte in om den och någon var däremellan. Jag var på tyckte-inte-om-den-sidan. Jag drog mig för att plocka upp boken och jag hade förmodligen inte kommit så långt in i boken om det inte varit för att vi läste den tillsammans, jag hade slutat läsa den tidigt.

Det var flera saker som bidrog till att jag inte tyckte om den. Jag fick inte det jag trodde att jag skulle få. Det var bara en massa hemska människoöden i boken (om ni varit med ett tag så kanske ni snappat upp att jag föredrar att inte läsa sådana böcker) och det låg någonting deprimerande över hela boken. Jag förstod inte vad som var syftet med boken, varför skrevs den?

Samtidigt som jag starkt ogillade boken så förstår jag varför det är många som tycker om den. Det finns personer jag skulle rekommendera den här boken till. Den är välskriven och skickligt berättad, men böcker som de här är inte anledningen till varför jag läser. Jag vill inte läsa om all den dysterhet som finns där ute, jag föredrar att drömma mig bort till främmande världar, äventyr och mysiga miljöer.

Jag kan inte säga så mycket om språket i boken, jag var ganska fokuserad på att ogilla boken så jag tänkte inte så mycket på det andra. Men, eftersom boken väckte starka känslor hos mig så drar jag slutsatsen att den måste vara skickligt berättad. Det är inte för inte som den har fått Augustpriset.

Så, vilka skulle jag rekommendera denna till? Den som tycker om att läsa om människoöden, inte har något emot en dyster bok och tycker om svensk litteratur och vill läsa augustprisvinnare.

Vilka skulle jag inte rekommendera denna bok till? Den som inte tycker om dystra böcker och som tycker att det är jobbigt att läsa om barn med elaka föräldrar och missbruk.

Jag gav boken 1 av 5 stjärnor – jag tyckte inte om den.