Glashuset – Rachel Caine

Original title: Glasshouses

Series: Vampyrerna i Morganville #1

I give this book 5 stars out of 5 possible.

Glashuset är den första boken i serien Vampyrerna i Morganville. Den andra boken som heter Döda flickors dans kommer ut på svenska någon gång under våren 2012.

Clare Danvers är smart. Hon kommer till Morganville för att plugga på college trots att hon bara är 16.5 år (nästan 17). Hon blir osams med fel personer i elevhemmet och ramlar nedför en trappa. Det dröjer inte länge innan Clare börjar leta efter någon annanstans att bo. Hon kommer till Glashuset. Där finns Eve, Shane och Michael. När hon väl kommer till Glashuset inser hon att personerna i elevhemmet kanske inte är det värsta i Morganville.

Glashuset är en sträckläsarbok. Det är inte ofta jag fastnar för en bok redan på första sidan. Det brukar ta några sidor innan jag avgör om jag tror att jag kommer tycka om boken eller inte, om jag fastnat för den. Redan när jag läst första sidan var det svårt att lägga den ifrån mig.

Ja, det är vampyrer i den här boken. Men för mig är det en ny historia och ett nytt sätt att se vampyrer på. Det gillar jag! Den är inte förutsägbar. Visst, vissa saker kan man gissa sig till, men man är inte alltid beredd på vad som kommer hända. Det är fantasy, och i fantasy kan allt hända. Begränsningarna författaren har när han eller hon skriver är mycket färre, vilket gör det hela mycket mer spännande. Jag gillar Clare. Och Eve. Och Shane. Och Michael. Jag gillar hur Rachel Caine har byggt upp karaktärerna. De känns realistiska och beter sig lite som en familj. Man förstår hur de tänker och kan tänka sig in i deras situationer.

Det är inte en bok där tjejen blir kär i en kille första gången hon ser honom och kan helt plötsligt inte leva utan honom. Det finns mer i den här historien. Här finns det lite killtankar från Clares sida, men de känns inte fjantiga och överdrivna. Det gillar jag, jag har fått lite för mycket av det den senaste tiden.

På baksidan finns det ett citat som lyder “Som Twilight, men med mer bett”. Den enda likheten med böckerna är att det finns vampyrer i dem. Jag tycker inte att man kan jämföra Glashuset med Twilight. De är två helt olika böcker av olika författare med helt olika historier.

Rekommenderar boken till de som inte har tröttnat på vampyrer än och vill läsa om dem ut ett annat perspektiv. Det är definitivt en bok jag kommer läsa om i framtiden.

Jag ser klart fram emot i vår när Döda flickors dans kommer ut.