Den statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet

Den statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet – Jennifer E. Smith

Original title:The Statistical Probability of Love at First Sight (2012)

Om Hadley aldrig hade missat flyget till London hade hon aldrig träffat Oliver.

Många gånger kan jag störa mig på att huvudpersonen i en bok blir upp-över-öronen förälskad i någon i stort sett första gången de träffas. Det känns inte realistiskt. “Jag kan inte leva utan dig”-konceptet blir lite fånigt. I den här boken blev det inte fånigt. Det spelar ingen roll att boken bara utspelar sig under 24 timmar. Hur kan detta då komma sig, att en bok som utspelar sig under ett dygn kan kännas mindre fånig än en bok som utspelar sig under några veckor?

Det finns inte så mycket dåligt man kan säga om den här boken. Just nu kan jag bara komma på en sak. Den statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet är skriven i tredjeperson. I vanliga fall brukar jag inte tänka så mycket på i vilken person en historia är skriven i. Den form som författaren väljer att skriva i brukar passa bäst för historien och jag läser utan att tänka närmare på det. I denna bok är det ett litet undantag. Flera gånger blev jag förvirrad och var tvungen att påminna mig själv om att den var skriven i tredjeperson. Det kändes som att den var skriven i förstaperson även om den inte var det.

Det här är en bok som är mysig, hyfsat kort och ganska svår att lägga sig ifrån sig.

About Yrsha

I love reading, writing and sending letters and postcards. I have (too) many plants and enjoy being out in the forest.
This entry was posted in Swedish and tagged , , , . Bookmark the permalink.

5 Responses to Den statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet

  1. Den ligger här hemma och väntar på att bli läst men vet inte riktigt om jag kommer gilla den:P

  2. Makieu says:

    Blev också helt förvirrad av 3:e person grejen men jag tyckte inte att boken var särskilt bra över huvud taget :/.

    • Yrsha says:

      Jag tyckte boken var ganska mysig, det var mest 3:e-person-grejen som blev lite konstig. Funderar på om Jennifer E. Smith möjligtvis började skriva den i 1:a-person men ändrade till 3:e sen? Någonting mysko är det i alla fall.

  3. Om jag inte minns fel gav jag den 3/5 och visst, lite mysig var den men också väldigt klyschig!

    SV: Tack så mycket 🙂

  4. Pingback: Juli 2012 « I read quite a lot

Leave a comment