Halvblod – Sofie Trinh Johansson

Original title: Halvblod (2011)

Series: #1

Other books in this series: Vingar av glas (out in December 2012)

Aveline har alltid fått höra att hon har varit tvungen att ta hand om sitt hjärta. Hon har alltid trott att hon föddes med hjärtfel. Så fel hon kunde ha. Efter ett samtal hon inte borde ha hört förändras hennes liv för alltid. Plötsligt är hon på flykt på liv och död, med en helt främmande person.

Jag har funderat lite på vad jag tyckte om Aveline. Jag har kommit fram till att jag tycker om henne. Även om hon skulle kunna kännas lite mesig eftersom hon måste “beskyddas” så störde jag mig inte så mycket på det. Hon har en väldigt stark viljekraft. Sofie Trinh Johansson har byggt upp en trovärdig bakgrund till varför Aveline är som hon är. Man kan kanske tycka att Aveline skulle ha misstänkt någonting, att inte allt stod rätt till. Har man levt på ett visst sätt hela sitt liv så har man. Om man har levt på ett speciellt sätt i hela sitt liv är inte alltid självklart att ifrågasätta det.

Jag måste erkänna att jag var lite tveksam till boken i början. Det kändes som att allt cirkulerade kring hur vacker Aveline var och hur hon var tvungen att skydda sitt hjärta. Men så fort Billy kom med i bilden tog historien fart och det blev allt svårare att lägga boken ifrån sig.

Om jag inte hade vetat om att Sofie Trinh Johansson var svensk skulle jag inte ha trott att boken var på svenska i original. Nu fann jag mig själv flera gånger undrandes om den här meningen skulle låta bättre på engelska innan jag kom på att den var skriven på svenska från början. Det var inte så att jag tyckte att det var något fel på språket, jag tyckte om språket, det var bara att det inte fanns de här orden som brukar skilja de översatta böckerna från de original-skrivna. Vet inte riktigt hur jag kan förklara det, men svenska böcker brukar ofta ha ett annat ordval som gör språket till något annat. Det känns lite fattigt. Jag tycker om takten i Halvblod. Nu för tiden tycker jag att många böcker har en förmåga att gå för fort fram. Det var en härlig takt i den här boken, någonting som var väldigt skönt.

En trovärdig huvudperson. En liten startsträcka. Lite fattigt språk. Bra tempo. En lagom cliff-hanger i slutet. Vill jag läsa nästa bok i serien? Ja.