Ljuset vi inte ser – Anthony Doerr
Translator: Thomas Andersson
Original title: All the Light We Cannot See (2014)
Publishing house: Bookmark förlag

Det här med baksidestexter på böcker är inte alltid lätt. Ibland är det väldigt svårt att fånga boken på ett bra sätt utan att säga för mycket eller få boken att verka som att den är någonting den inte är. Här kommer en egensnickrad baksidestext som är ungefär lika vag som den som stod på baksidan från början.

Marie-Laure bor i Frankrike, hon är blind. Werner kommer från Tyskland, han har en förkärlek för radioapparater och att lära sig saker. Det är andra världskriget. Det här är deras historier.

På något sätt påminner den här boken mig om Boktjuven av Markus Zusak. Nu har jag inte Boktjuven färskt i minnet för det var något år sedan jag läste den men det är någonting som får mig att tänka på den. Kanske är det att båda böckerna har korta kapitel och utspelar sig under kriget eller så är det någonting med språket, eller så är det någonting helt annat. Det passade väldigt bra med korta kapitel, det gör det lätt att fortsätta läsa bara ett kapitel till i några kapitel. Och språket, Thomas Andersson har gjort ett bra jobb när han översatte den.

Jag har alltid tyckt att det är intressant att läsa en bok där det finns en blind karaktär, det är inte jättevanligt, så det var en trevlig överraskning att den ena huvudkaraktären var blind.

Ljuset vi inte ser är en bok som hoppar lite fram-och-tillbaka. Till en början får vi träffa personerna i bokens “nu” innan vi hoppar tillbaka och får börja nästan från början i deras liv. Först tyckte jag att jag nog hellre hade läst boken i kronologisk ordning – ni vet när boken gör en tillbakablick eller framåthopp precis när det har blivit spännande. Fast jag tror jag är ganska nöjd med det här upplägget ändå.

Ljuset vi inte ser var inte riktigt som jag hade tänkt mig att den skulle vara men jag tyckte om den som den var. Nu ska jag låna ut den till morfar.