Det blev en Erle Stanley Gardner-bok som fick följa med på tågresan; The Case of the Careless Kitten. Det är nummer 21 i serien om Perry Mason. Ibland pratas det om att många foton är redigerade så att människorna i dom ser mer ut som en skönhetsstandard än sig själva. Jag har inte riktigt koll på hur länge de här fotoredigeringarna har pågått men längre än vad jag trodde. På sidan 24 står det så här:

They would have had to be the kind of women, though, who lose their hearts to photographs of motion-picture actors. Retouched photographs, Helen told herself. There was something of that artificial quality about George Alber’s handsomeness, as if some careful pencil had drawn the Greek straightness of the nose, given the eye brows that precisely perfect line, sketched a little extra wave into the thick, brightly dark hair.
But the retoucher hadn’t taken quite enough pains on the mouth. It was too full-lipped, and the jaw was too prominent. They marred the picture a little, that chin and mouth; they let coarseness into it, and vanity, and a kind of ruthlessness that might easily be cruel.

The Case of the Careless Kitten blev publicerad 1942, spontant hade jag inte gissat på att man redigerade fotografier på det sättet redan då. Kanske att man borde gräva lite och se om man kan hitta hur länge man har redigerat fotografier.

Jag hade tillfälligt glömt bort att det var måndag i dag, jag tänker inte så mycket på vilken veckodag det är när jag är ledig. Jag hade tänkt att jag skulle tipsa min mamma om boken Dödligt arv (men såg att hon redan lagt till den i sin att-läsa-hylla på Goodreads) och tipsa henne om att Ellen Griffiths serie om Ruth är på väg att bli tv-serie men det får räcka så här den här gången.