När jag fyllde år fick jag en bok fylld med bullrecept, Baka bullar av Fredrik Nylén. I går provbakade jag det första receptet, den klassiska kanelbullen. Det är väldigt fina och inspirerande bilder i boken. Det här Receptet var väldigt lätt att följa (de andra har jag ju inte provat än, men de ser också ut att vara lika lätta att följa). Det blev väldigt saftiga bullar, över förväntan! Den här kommer det bakas fler bullar ur.
Jag läser en hel drös med böcker för tillfället. Det senaste tillskottet i läshögen är De vänsterhäntas förening av Håkan Nesser. Det är förmodligen ingen bok som jag självmant hade plockat upp men jag fick den via jobbet och vi är nu tre stycken som har bestämt oss för att läsa den tillsammans. I morgon ska vi ha läst de två första kapitlen och diskutera tillsammans. Än så länge gillar jag den, det andra kapitlet slutade lagom spännande så att jag vill läsa mer…
I dag kommer jag med en liten Harry Potter-fundering. Om man inte har läst boken eller sett filmen kanske man vill vara lite försiktig när man läser det här inlägget, det förekommer kanske ganska mycket av handlingen här.
Jag har funderat lite på tidslinjen i den första boken, Harry Potter och de vises sten. Stenen bodde från början i ett valt och får åka med en halvjätte till skolan. Vi får träffa Fluffy första gången när de springer på honom efter att ha flytt från Filch. Vid halloween försöker någon ta sig förbi Fluffy och någon skadar sitt ben. Sen, efter jul stöter Harry på spegeln. Denna spegel står här ett tag innan Dumbledore talar om vart den ska flytta. Min fundering är då följande: var är stenen från att den kommer till skolan tills att Dumbledore flyttar ner spegeln? Ligger den där nere “oskyddat” bakom Snapes eld? Eller var den inte alls där nere från början? Har Dumbledore den på sitt kontor? Eller i fickan? Eller var den i spegeln hela tiden?
Jag har också funderat lite på varför Voldemort inte var arg på Snape för att han försökte stoppa Quirrell från att ta stenen. Jag diskuterade detta med en god vän som trodde att den frågan besvarades i en av de senare böckerna. Jag får nog lyssna vidare och se om jag hittar svaret på den frågan.
Elementary, She Read – Vicki Delaney Uppläsare: Kelly Clare Original title: Elementarty, She Read (2017) Serie: Sherlock Holmes Bookshop Mystery #1 Nästa bok i serien: Body on Baker Street Typ av bok: Ljudbok Längd: 8 timmar, 25 minuter Förlag: Dreamscape Media, LCC
Gemma Doyle, a transplanted Englishwoman, has returned to the quaint town of West London on Cape Cod to manage her Great Uncle Arthur’s Sherlock Holmes Bookshop and Emporium. The shop—located at 222 Baker Street-specializes in the Holmes canon and pastiche and is also the home of Moriarty the cat. When Gemma finds a rare and potentially valuable magazine containing the first Sherlock Holmes story hidden in the bookshop, she and her friend Jayne (who runs the adjoining Mrs. Hudson’s Tea Room) set off to find the owner, only to stumble upon a dead body. The highly perceptive Gemma is the police’s first suspect, so she puts her consummate powers of deduction to work to clear her name.
Så, Gemma Doyle (som kanske eller kanske inte är på något sätt släkt med Arthur Conan Doyle) äger en Sherlock-bokhandel tillsammans med sin farbror Arthur och Jayne Wilson. Jayne har ett café som sitter ihop med bokhandeln, också den Sherlock-inspirerad. Till en början var det lite mysigt att det var en massa Sherlock-prat men efter ett tag började det kännas lite repetitivt. Det var inte bara böckerna om Sherlock som fanns i butiken utan det fanns också böcker som på något sätt hade en Sherlock-anknytning och prylar och figurer som hörde till olika filmatiseringar. Det kändes som att det var samma saker som nämndes om och om igen. Om det börjar kännas repetitivt halvvägs in i den här boken, orkar man med det i nästkommande delar?
Conan Doyles Sherlock-karaktärer återfinns här på något sätt. Till exempel har vi Gemma som vår Sherlock, Jayne som John, vi har den jobbiga polisen i båda fallen (som jag inte är säker på hur det stavas här, men det är i princip samma namn) och katten råkar heta Moriarty. Tillsammans med det övriga Sherlock-pratet i boken så känns det nästan för mycket.
Trots att Gemma och Jayne är bästa kompisar och kompanjoner så känns det inte som att de känner varandra. Att Gemma kanske inte alltid är så socialt kompetent och inte alltid förstår Jayne är kanske att vänta med Sherlock-referensen, men de är så åt båda hållen. Det är som att de precis har träffat varandra. Författaren berättar för mycket för oss och jag tror att det är här hela problemet ligger. Gemma är förstaperson i berättandet och hon förklarar sina handlingar och beteenden på ett sätt som jag inte tror att hon skulle göra i sitt eget huvud, det känns inte som att hon känner sig själv heller. Det känns helt enkelt som att författaren berättar för mycket för mig, jag vill kunna dra egna slutsatser och tänka själv. Författaren använder Gemma till att beskriva saker som händer eller är runtomkring, det känns inte riktigt som att hon har bestämt sig för hur hon ska berätta historien. Det kanske skulle fungera bättre med ett helikopterperspektiv?
Det var en helt okej bok att lyssna på och ha i bakgrunden när jag gjorde annat. Kanske ger jag serien en till chans när jag har fått lite distans till den här boken. Ett litet plus i kanten för att uppläsaren var brittisk, precis som huvudkaraktären trots att den utspelar sig i USA.
Just nu läser jag två stycken olika böcker som jag har lånat från biblioteket; Silkesmasken av Robert Galbraith och Sirenen av Kiera Cass. Silkesmasken är den andra boken i serien om Cormoran Strike, vi läste den första boken i vår bokcirkel i vintras eller våras. Jag och pojkvännen tittar på tv-serien också, vi har visst hunnit förbi där jag är i böckerna men det gör inte så mycket. Jag tycker om både böckerna och serien. De är inte precis likadana men mycket är lika, jag tycker att tv-serien följer böckerna väldigt bra.
Sirenen är en fristående bok. Kiera Cass skrev Sirenen innan TheSelection-serien och jag har hört något om att den inte riktigt var lika bra. Jag har läst ett femtiotal sidor in i boken och jag tror att jag håller med, den känns lite tråkig.
I ljudboksväg så började jag att lyssna på Harry Potter and the Order of the Phoenix häromdagen. Nu lyssnar jag visst på dom lite i godtycklig ordning men vad gör det?
Jag kan höra hur det regnar utanför, jag ska krypa upp lite i soffan och mysa lite innan det är dags att gå och lägga sig. Det är ändå ganska mysigt med regn!
Det blev två hyllvärmare lästa och två böcker som blivit inkomna i år! Vänskap, böcker & mat ser jag fram emot att prova att laga maten i. Written in Red står högt upp på vill-läsa-fortsättnings-listan. Några av ljudböckerna (inte Harry Potter) var lite sådär men det var ändå lite trevliga att ha i bakgrunden och lyssna på.
Det har varit en riktigt trevlig läsmånad det här! Det blir spännande att se vad september har att erbjuda.
Jag har fortfarande inte fått upp några bokhyllor. Eller införskaffat några. Men jag har hämtat fler böcker till lägenheten! Mestadels sånna som är mina, men jag lånade också med mig boken Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst som mamma hade i sina ägor. Den har jag sett många som har läst och jag har själv varit sugen på att läsa den ett tag. Jag har kommit några sidor in i den och den var inte riktigt som jag trodde men det behöver inte nödvändigtvis vara något dåligt!
I veckan kommer det komma en månadssammanfattning av augusti, listor är roliga att göra. Speciellt om det är listor på böcker.
Just nu läser jag Written in Red av Anne Bishop. Det är den andra boken jag köpte i somras när jag var ute och reste, den första var Moon Called av Patricia Briggs. Jag köpte båda böckerna för att jag var sugen på att prova lite nytt. Den här är snart utläst och jag är mycket nöjd med båda mina val. Jag vill läsa fortsättningen på båda böckerna!
Sedan förra måndagen har jag i ljudboksväg lyssnat klart på Dragon’s Guard av Eva Chase. Det är den första boken i serien Dragon Shifter’s Mates. Jag var inte helt nöjd med den, bland annat förväntade jag mig lite mer drake i den. Om jag lyckas formulera mina tankar Om den på ett vettigt sätt kanske det kommer en recension på den men jag lovar inget. Vi får se om det blir någon mer lyssning på den serien. Jag gav boken två av fem stjärnor, den var okej.
Jag har också lyssnat en del på Harry Potter and the Philosopher’s Stone av J.K. Rowling. Nu är vi tillbaka till Harry Potter igen. Vad kan man säga, Harry och Stephen Fry är bra sällskap.
Jag läste ut Härligt oärlig av häromdagen av Ally Carter. Jag tyckte mycket om den på svenska med, jag har läst den tidigare på engelska, men vissa saker låter lite bättre på engelska. Det är lite synd att inte resten av serien har blivit översatt också, jag hade gärna läst de andra med. Även om jag tycker att det inte är några problem att läsa på engelska känns det alltid som att det är något man missar.
Jag har också läst Nattbäraren av Sabaa Tahir. En bra fortsättning på serien, det ska bli spännande att läsa hur det hela slutar sen.
Jag fyllde år i veckan som var och fick lite böcker. Bland annat fick jag boken Vänskap, böcker & mat med Else-Marie Ottersten som redaktör. Det var en mycket mysig bok full med bokcirklar och recept. Jag har inte provat några av recepten än men det såg ut att vara både goda och enkla recept så jag kanske återkommer när jag har provat några stycken…
Hemma hos mina föräldrar eldas det med ved och då hör det till att på sommaren kapa och hugga ved. Under alla år så har jag alltid stått och filurat på olika berättelser, jag blir alltid sugen på att skriva noveller eller olika historier när jag står där. I år har jag funderat lite på kommande november, om jag ska försöka skriva lite på NaNoWriMo (National Novel Writing Month) i år igen. Ibland tänker jag att jag inte ska delta och sedan första november så är jag där och skriver lite i alla fall. Jag har än så länge aldrig lyckats skriva 50 000 ord under eventet men jag tycker att det ändå är roligt att få skriva, oavsett hur det går. I år är tankarna inne på att försöka satsa på att skriva lite noveller istället för en hel bok. Jag har inte kommit på några bra novell-idéer än men det är en stund kvar till November.
Jag har också upptäckt att det går alldeles utmärkt att lyssna på ljudbok när man hugger ved. Jag stoppar in ett par hörlurar innanför hörselskydden (lyssnar jag inte har jag bara ett par öronproppar) och sen är det bara att hugga och lyssna. Jag har dels lyssnat klart på Harry Potter and the Goblet of Fire och också lyssnat klart på The Ghost Hunter Next Door av Danielle Garrett och Elementary, She Read av Vicki Delany. Jag försöker faktiskt att bredda mitt ljudbokslyssnande men jag hittar oftast tillbaka till Harry Potter. Vad ska man säga, Stephen Fry är en väldigt bra inläsare. Undrar vad jag ska hitta på att lyssna på härnäst.
The Ghost Hunter Next Door – Danielle Garrett Uppläsare: Amanda Ronconi Original title: The Ghost Hunter Next Door (2017) Serie: Beechwood Harbor Ghost Mystery #1 Nästa bok i serien: Ghosts Gone Wild Typ av bok: Ljudbok Längd: 6 timmar, 2 minuter Förlag: Tantor Audio
Vi får följa Scarlet som är en spökviskare (Ghost Whisperer). Ett argt spöke kommer till Scarlet och kräver att Scarlet ska säga åt ett tv-bolag att lämna hennes hus ifred. Det visar sig att det hela inte är så enkelt (och spöket är lite argare än som kanske var nödvändigt).
Jag tycker om idén med hela boken, det är roligt att följa någon som kan se spöken ingen annan kan se. Men tyvärr tycker jag att boken upprepar sig mycket. Swooningen över Lukas kändes överdriven (och det som jag mest störde mig på i upprepningarna). Jag tyckte inte om Lukas som karaktär, ena minuten var han väldigt intresserad och imponerad av hela spökviskar-grejen och i nästa ifrågasätter han den och försöker tala om för Scarlet vad hon ska göra. Nä.
Jag har lyssnat på några böcker av Danielle Garret, inlästa av Amanda Ronconi. Jag tycker inte att Ronconi är riktigt rätt inläsare till boken, jag tycker inte att hon passar ihop med Scarlet här eller med Holly i serien Beechwood Harbor Magic Mystery. Ändå så finns det något med ljudböckerna som gör att jag fortsätter, kanske är det för att jag inte behöver vara så koncentrerad när jag lyssnar och kan göra annat under tiden. Jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra med den här serien, om jag ska fortsätta eller inte. Det beror kanske på hur mycket Lukas det kommer finnas med.
