Beautiful Creatures – Mörka drömmar, livsfarlig kärlek

Beautiful CreaturesBeautiful Creatures – Mörka drömmar, livsfarlig kärlek – Kami Garcia, Margaret Stohl
Original titel: Beautiful Creatures (2009)
Serie: Beautiful Creatures/Caster Chronicles #1
Andra böcker i serien (än så länge ej översatta): Beautiful Darkness (#2), Beautiful Chaos (#3), Beautiful Redemption (#4)
Förlag: Semic

Klicka här för att komma till förlagets hemsida och en synopsis.

Jag tycker om den här boken. Men den kändes som en typisk amerikansk ungdomsbok med övernaturliga inslag. Tjejen som blir kär i killen som säger att de inte kan vara tillsammans men de tycker om varandra för mycket för att kunna låta bli fast de vet om att det inte kommer kunna gå i slutändan. Nu med skillnaden att det är killen vi får följa och det är tjejen som har det där övernaturliga.

Även om boken är ganska lång kändes det inte som att det tog så lång tid att läsa den. Det var ingen bok som fick mig att bläddra vidare och vilja veta vad som kommer att hända nu, men den var uppbyggd på ett sådant sätt så det upplevdes som att det gick relativt snabbt att läsa boken.

I boken har de två huvudpersonerna den speciella förmågan att prata med varandra i huvudet. De här dialogerna var kursiverade för att man enkelt skulle kunna skilja på de olika dialogerna – utanför eller inne i huvudet. På några ställen (inte många, bara ett fåtal ställen) fanns inte kursiveringen. Jag vet inte om det var i översättningen kursiveringen försvann eller om det är så i original. Första gången det hände blev jag lite konfunderad om det var så att Ethan bara tänkte det och inte sa det till Lena eller om det bara var en miss, men när det hände igen senare antar jag att det var en miss.

Boken var bra, men den hade inte det där lilla extra som gjorde att jag satt fast och läste tills den var utläst. Det var inget som drog i mig att fortsätta läsa på direkten. Kanske om boken hade stuckit ut lite mer och varit lite mer annorlunda. Nu var den lite en i mängden.

Boken har nyligen blivit film, ni kanske inte har missat att den har gått på bio. Efter att ha läst boken är jag inte så sugen på att se filmen, men jag kan nog tänka mig att läsa nästa bok när den blir översatt.

Tack Semic för recensionsexemplaret!

Posted in Swedish | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

Några minirecensioner

Jag var visst lite frånvarande ett tag. Den mesta energin blev lagd på min andra blogg, som är lite mitt jobb. Men, här kommer lite minirecensioner så hoppas vi att jag kan hålla mig ikapp sen. Vi provar?

Rör mig inte - Tahereh MafiRör mig inte – Tahereh Mafi

Original titel: Shatter Me (2011)

Serie: Första boken i en serie

Förlag: Wahlströms

Jag tycker att det är en bra historia. Det utspelar sig i ett framtidsliknande samhälle som är  en diktatur och är dystopiskt. Jag har läst den tidigare på engelska, men uppfattade vissa saker olika. På engelska tänkte jag inte på att språket var lite annorlunda. Det förekom ganska ofta meningar som i vanliga fall innehåller kommateringar. Ett exempel på detta är ”Mörkblå ögon mörkbrunt hår skarp käklinje stark smal kroppsbyggnad.” Det är inte så att det är någonting jag störde mig på, jag tyckte om det. En annan sak som jag tänkte på är att på svenska kändes den mer kärlek. Jag vet inte hur jag ska förklara det utan att avslöja för mycket av boken, men det kändes nästan lite för mycket på sina ställen. På svenska, alltså.

Men, likadant på båda språken är att jag tyckte bäst om slutet. Det var först i slutet som jag tyckte att det började ta fart. Jag hoppas att det betyder att fortsättningen håller samma stil.

Andra boken i serien, Rädda mig inte, är planerad att släppas på svenska i april 2013.

The Maze RunnerThe Maze Runner – James Dashner
Original titel: The Maze Runner (2010)
Serie: The Maze Runner #1
Förlag: Ember (Random House)

Den här serien har jag hört mycket bra om. Men jag är inte lika såld. Jag tyckte att den var helt okej. Det är en bok där man vet precis lika mycket som huvudpersonen, och han vet ingenting.

Mot slutet, när allting verkade gå mot en upplösning var det svårt att lägga ifrån sig boken. Men, ja. Helt okej var den, men jag vill nog veta vad som kommer komma härnäst. Vill veta meningen med labyrinten, varför de blev skickade dit.

Andra böcker i serien: The Kill Order (utspelar sig innan The Maze Runner, men kom ut efter) The Scorch Trials (#2).

Född till hjälteFödd till hjälte – Rick Riordan
Original titel: The Lightning Thief
Serie: Percy Jackson #1
Förlag: Bonnier Carlsen

Det här är en bok som jag hade tänkt läsa länge innan jag väl tog och läste den. Anledningen till varför jag väntade var på grund av att jag inte kunde bestämma mig för om jag skulle läsa den på svenska eller engelska. Men så stod den där i hyllan på biblioteket och tittade på mig. Så den fick följa med hem.

Vad tyckte jag då? Jag tyckte att den var bra. Den gick fort att läsa. Kul att läsa en historia med grekiskt mytologi som omväxling. Det jag hade att invända emot är att Percy i den här boken var 12 år. För det mesta kändes han äldre, men sen på sina ställen var han inte den smartaste, men det är ju okej, för han var ju bara 12. Eller? Som jag förstår det blir han ett år äldre i varje bok.

Andra böcker i serien: Monsterhavet (#2), Titanens förbannelse (#3), Kampen om labyrinten (#4), Striden om Olympen (#5)

Det finns det en serie med Percy Jackson som utspelar sig efter det här, men den finns inte översatt till svenska, vad jag vet.

Bridal BedlamBridal Bedlam – Diana G. Gallagher
Original titel: Bridal Bedlam (1999)
Serie: Sabrina, The Teenage Witch #23
Förlag: Pocket Books (Simon & Schuster UK) (handlingen hittas här)

Det här är en såndär serie jag ville läsa när jag var mindre, men aldrig gjorde. När jag då gick förbi boken i en second hand-butik, köpte jag boken för en femma. Tänkte att jag kunde ju få läsa den i alla fall.

Boken är baserad på tv-serien, detta är inte alltid ett bra tecken. Av erfarenhet brukar böckerna vara bättre åt andra hållet – när tv-serien är baserad på böckerna. Jag har inte sett tv-serien, men det spelar ju ingen roll.

Det började inte jättebra, redan på tredje sidan stod det ”Sabrina was a teenager. Housework was not on her list of things to do under any circumstances.” Jahaja, är det så tonåringar är?

Engelskan var lätt att förstå, och karaktärerna var ganska platta. Detta är i och för sig 23:e boken i serien, men de är fristående så det borde inte spela någon roll i detta avseende. Och den riktar sig väl inte riktigt till min åldersgrupp. Bästa karaktären i boken var nog den pratande katten Salem. Det var kul att få läsa en bok i serien till sist, men det är inte någon serie jag känner mig manad att fortsätta läsa.

Elakt skvallerElakt skvaller – Carolyn Keene
Original titel: Love Times Three (1989)
Serie: River Heights #1
Förlag: Wahlströms (synopsis finns på engelska här)

Jag snubblade över den här boken i en second hand-affär och såg att den hade samma pseudonym-författare som Kitty-böckerna. Det visade sig att det här är en spin-off serie som handlar om Kittys granne Nikki. Kitty nämns bara i prologen, men här får man veta att Nikki var med i ett fall som Kitty löste. Efter att ha googlat en liten stund hittade jag också boken den här serien uppstod ur; Kitty och grannflickans hemlighet.

Jag tycker att Kitty-serien är bättre än den här. Jag tycker att den här var lite löjlig. Löjlig, som gjorde den rolig (fast det var nog inte avsikten när den skrevs). Nja, jag skulle inte säga att den var särskilt bra. Jag förstår nog varför bara två blev översatta till svenska.

Andra boken i serien heter I egen fälla, på engelska finns det ytterligare 14 stycken.

Posted in Uncategorized | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 7 Comments

Divergent

Divergent
Divergent – Veronica Roth
Originalets titel: Divergent
Series: Divergent #1
Förlag: Modernista

Divergent är den första boken i en planerad trilogi. Andra boken Insurgent släpptes i maj 2012 på engelska, men jag vet inte när den kommer ut på svenska. Sista delen kommer ut hösten 2013.

Vi befinner oss i en värld där samhället är uppdelad i olika falanger. Folket får när de fyllt sexton göra ett test som ska hjälpa de i valet vilken grupp de ska tillhöra. De ärliga, De osjälviska, De fridfulla, De lärda eller De tappra.

Jag läste Divergent tidigare i år på engelska. Jag tittade tillbaka på min minirecension av boken för att se vad jag tyckte då jämfört med nu. Den största skillnaden är väl språket. Jag anser mig själv vara ganska bra på att läsa på engelska även om det är lätt att någonting går bort ibland. När jag läste boken på engelska tyckte jag att den var lite förvirrande i början. Jag tyckte att det blev för mycket information på samma gång om de olika falangerna så det tog ett tag innan jag säkert visste vilken som var vilken. Det här problemet hade jag inte när jag läste boken på svenska. Kanske var det för att jag hade läst boken på engelska innan, eller för att jag lättare tog till mig informationen på svenska.

Innan jag började läsa boken på svenska var jag lite rädd för att översättningen skulle vara lite sådär. Lite sådär så att jag skulle, utan att tänka på det, översätta dialogerna i huvudet till engelska för att de inte skulle låta så fåniga. Jag blev positivt överraskad. Jag var också till en början lite tveksam till hur det skulle fungera med de olika falangnamnen, om det skulle gå att direktöversätta dem, men det var ingenting jag tänkte på när jag väl läste boken. Katarina Falk har gjort ett bra jobb med översättningen.

Efter att ha läst Divergent började jag fundera lite på människors behov av att dela in andra i olika fack. I boken, vid valceremonin, berättar De osjälviskas ledare varför de är indelade i de olika falangerna.

”För många decennier sedan insåg våra förfäder att det inte var de politiska ideologierna, religionerna, raserna eller nationalismen som var orsaken till världens krig. De kom fram till att de snarare berodde på människors inneboende ondska. De delade in sig i falanger som hade som mål att utrota de element som de trodde var orsaken till disharmoni i världen” – s.36-37

Men, förr eller senare kommer det alltid någon som inte passar in i något fack. Vad händer då? Vi får i boken följa Beatrice. När hon gör sitt test visar hennes provresultat inte att hon bara tillhör en falang utan hon passar in i flera, hon är en divergent. En divergent är någonting farligt att vara i det här samhället och någonting som inte får komma ut, alltså måste hon välja en falang. Men vilken kommer hon klara sig bäst i? I vilken kommer hon att klara initieringen utan att hamna längst ner i samhällsstegen hos de falanglösa?

Posted in Uncategorized | Tagged , , , , | 5 Comments

Svindlande höjder

Svindlande höjderSvindlande höjder – Emily Brontë

Originalets titel: Wuthering Heights (utgiven första gången under pseudonym 1847, första gången på svenska 1927 med titeln Blåst)
Förlag: Albert Bonniers Förlag

I Svindlande höjder får vi träffa Mr. Lockwood som hyr ett hus av Heathcliff. Efter att ha varit på besök hos Heathcliff blir han nyfiken på dennes historia och ber sin hushållerska att berätta. Även om det från början är Heathcliff Lockwood är intresserad av är det Catherine berättelsen kretsar kring. Hon är den viktiga i historien.

Boken handlar till stor del om skillnader mellan kvinnan och mannen. Hur de två är i stort sett jämlikar som barn och innan giftermål. Men så fort de har gift sig är det genast mannen som har makten och är den som bestämmer. Kvinnan har ingenting att säga till om.

Det finns mycket känsla i Svindlande höjder. Det finns inte så många olika sorters känslor, men de som finns är det mycket av. En av mina tidiga tankar om den här boken är att de är väldigt arga hela tiden. Ett tidigt exempel är när Lockwood är på besök hos hyresvärden. Det är snöoväder och ingen vill följa Lockwood hem och han får inte stanna kvar. Han får ta och skylla sig själv att han tvunget skulle komma och hälsa på. Och när de inte är arga så gråter de.

Det är ett intressant berättarperspektiv i boken. Från början är det ur Mr. Lockwoods synvinkel (alltså i första-person), men sen när mrs Dean (hushållerskan som berättar historien) berättar är hela historien ur hennes synvinkel. Och om hon berättar om hur någon har berättat någonting för henne är det ur den berättarens synvinkel.
Att på det här sättet experimentera med hur en historia berättas genom olika infallsvinklar är typiskt för romantiken (epoken, ni vet).

Om jag inte hade läst boken för att jag hade i uppgift att göra det skulle jag troligtvis ha slutat efter 70-80 sidor. Men, det gjorde jag inte och jag är glad att jag fortsatte läsa den. Den växte ju längre in i boken man kom, och jag tycker nog mer om den nu när det är ett tag sedan jag läste ut den.

Jag tycker att det var en bra bok. Den är ganska deppig, så det är inte någon jag vill läsa på mina mindre bra dagar. Men jag tycker att historien är väldigt bra berättad och det är ett intressant berättarperspektiv.

(En parantes såhär i slutet. I upplagan jag läste finns ett förord där det bland annat analyseras lite och sammanfattning av handlingen och sånt. Och om man är som jag och inte vill veta vad som händer innan man har läst boken kan man ju vänta med att läsa förordet tills man har läst boken. Det gjorde jag!)

Posted in Swedish | Tagged , , , | 4 Comments

Nattens cirkus

Nattens cirkus – Erin Morgenstern
Originalets titel: The Night Circus (2011)

Ibland stöter man på de här böckerna där man inte har någon aning om hur saker hänger ihop. Där man får bitar av en handling och man vill bara veta hur det kommer sluta, hur allting kommer sättas ihop. Lite som att lägga ett pussel. Nattens cirkus är en sådan bok.

Det är en av dessa böcker där allt inte händer i kronologisk ordning. Jag tycker inte att det var någonting besvärligt, man var bara tvungen att komma ihåg att kolla vilket år, just den här biten utspelar sig, i början av varje kapitel.

Det här är en typisk bok som får en att ställa frågor. Ju längre in i boken man kommer desto fler frågor dyker upp.

Jag tycker om Nattens cirkus. Jag tycker om böcker där man inte vet vad som kommer hända. Det var inte någon bok som gjorde så att jag satt klistrad och inte kunde lägga den ifrån mig, men den var inte tråkig. Den var väldigt bra skriven, och jag tyckte att översättningen var riktigt bra.

När jag hade runt 50 sidor kvar la jag ifrån mig boken för jag visste inte hur jag ville att den skulle sluta eller hur Erin Morgenstern skulle avsluta boken. Men, jag kunde inte hålla mig borta så länge, för jag ville ju veta hur den slutade.

Nattens cirkus är en annorlunda bok som växer fram när man läser. Där kan allting hända.

(Varning: klickar man på länken och tänker läsa synopsisen; läs inte de tre sista styckena om man inte vill veta saker för långt in i handlingen)

Posted in Uncategorized | Tagged , , | Leave a comment

Fantomerna

Fantomerna – Mårten Sandén

Original title: Fantomerna (2012)

Series: Petrinideckarna #14

Andra böcker i den här serien: Gömstället, Arvtagaren, Juveltjuven, Gengångaren, Spökskeppet, Skatan, Tvillingarna, Midnattsstjärnan, Piraterna, Bröderna, Geniet, Labyrinten och Tretton

Det börjar med att Oskar cyklar hem till sig, skräckslagen över någonting han sett i kyrkan efter repetitionen till årets julspel. När Peter är där någon dag senare hör han en röst, men ingen är där. Oskar hävdar bestämt att regissören Uladzimir (Vlad) Skurko är en vampyr.

Den första gången jag kom i kontakt med Petrinideckarna var på dagis när de högläste Arvtageren. Några år senare ramlade jag över dem på egen hand och läste alla då hittills utgivna böcker. Efter det har jag läst dem i samma takt de har kommit ut och jag blir lite nostalgisk när jag läser dem.

I vanliga fall brukar det vara Petra som letar efter mysterier, men i Fantomerna är det Peter som bestämt tycker att det är någonting skumt med Vlad Skurko. Och han tror inte på vampyrer.

Jag tyckte att det var kul att det återigen är ett julspel, precis som i Midnattsstjärnan, även om bokens fokus inte ligger på just julspelet. Var lite tveksam mot hela vampyr-delen i början, dock tänkte jag att Mårten också hade kommit med i vampyr-vågen. Men det blev ju bra.

Petrinideckarna är alltid en serie jag ser fram emot att läsa. Böckerna är fristående och måste därför inte läsas i ordning. Trots att serien främst riktar sig mot de i 9-12 års-åldern tycker jag inte att böckerna är förutsebara som många andra brukar vara. Fantomerna passar såhär till Halloween och jul, med vampyrer och julspel.

Posted in Uncategorized | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , | 1 Comment

Cinder

Cinder – Marissa Meyer

Original title: Cinder (2012)

Series: Månkrönikan #1

Cinder är en cyborg. Hon jobbar som mekaniker på en marknad och pengarna går till hennes styvmor. En dag kommer prins Kai och vill att hon ska hjälpa honom. Och sen finns det en bal, en android, en sjukdom, en doktor och en drottning.

Cinder är den första boken av fyra planerade i serien Månkrönikan. Nästa bok är planerad att komma ut under 2013.

I lördags förra veckan sträckläste jag den här boken. Det var den klassiska ”jag ska bara läsa ett kapitel till”. Jag hade tänkt att jag skulle sätta mig och skriva en recension ganska snart efter att den var utläst, men kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var som fått mig att fastna. Jag tänkte att om jag väntade några dagar kanske det var lättare att peka ut de här sakerna. Det var det inte.

Kanske var det den, för mig, nya återberättade Askungen-sagan; en framtid med cyborger och androider, som gjorde att jag tyckte om den. Att det var en ny saga av en gammal.

Innan jag började läsa Cinder var jag tveksam till hur Marissa Meyer skulle lyckas göra en omtolkning av Askungen med robotmänniskor i. Det fungerade alldeles utmärkt.

Det jag kan anmärka på är prins Kai. Jag tyckte att han beter sig lite väl nonchalant och dryg mot de styrande i andra delar av världen. Han må vara en prins, men jag tror att de kanske har en någorlunda uppfattning hur man tilltalar andra högt uppsatta personer.

Sammanfattningsvis var det en bra bok, svår att lägga ifrån sig, en ny variant avAskungen, med fler förtjänster än nackdelar. Jag kommer definitivt plocka upp nästa del när den kommer.

Posted in Uncategorized | Tagged , , , | 1 Comment

Midnatssgränden

Midnattsgränden – Rachel Caine

Original title: Midnight Alley (2007)

Series: Vampyrerna i Morganville #3

Andra böcker i serien på svenska: Glashuset (#1), Döda flickors dans (#2)

Jag skrev följande synopsis till Glashuset, första boken i serien:

Clare Danvers är smart. Hon kommer till Morganville för att plugga på college trots att hon bara är 16.5 år (nästan 17). Hon blir osams med fel personer i elevhemmet och ramlar nedför en trappa. Det dröjer inte länge innan Clare börjar leta efter någon annanstans att bo. Hon kommer till Glashuset. Där finns Eve, Shane och Michael. När hon väl kommer till Glashuset inser hon att personerna i elevhemmet kanske inte är det värsta i Morganville.
Man kan läsa hela recensionen här. Om jag själv tittar tillbaka ser jag att jag tyckte att första boken var mycket bättre än jag tyckte att både andra och tredje boken var.

För att undvika spoilers till de tidigare böckerna hänvisar jag till förlagets hemsida om man vill veta vad just den här boken handlar om.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om den här boken.

Det som nog spelar mest roll i min tveksamhet är karaktärerna. De känns fel. Åldern stämmer inte överens med hur de beter sig. Men, det må väl vara hänt att om man bor i en stad som styrs av maktgalna vampyrer kanske man inte beter sig som alla andra i samma ålder.

Ett exempel på detta är när någon kommenterar att Claire bara är 16 år. Hon svarar med att hon faktiskt nästan är 17. Det har hon varit i tre böcker nu. Jag har lite svårt att avgöra under hur lång tidsperiod de här tre böckerna har utspelat sig. Antingen har allting (ganska mycket) hänt väldigt snabbt. Eller så var hon inte alls nästan 17 i första boken.

Det fanns också ett ställe där jag stannade på en replik och tänkte att sådär säger väl ingen tonåring i dag?

Samtidigt som jag tycker att karaktärerna inte alltid stämmer och att språket kunde vara bättre vill jag veta vad som kommer hända. Hur allt kommer sluta. Hur kommer Rachel Caine lösa detta? Kommer hon lyckas hålla spänningen uppe i 12 böcker till?

Midnattsgränden är den senaste som har kommit ut på svenska. På engelska fortsättes den av Feast of Fools, Lord of Misrule, Carpe Corpus, Fade out, Kiss of Death, Ghost Town, Bite Club, Last Breath, Black Dawn, Bitter Blood (planeras släppas i november 2012). Bok numer 14 och 15 är inte skrivna än.

Posted in Uncategorized | Tagged , , , , , , , , , , , , , | Leave a comment

En man som heter Ove

En man som heter Ove – Fredrik Backman

Original title: En man som heter Ove (2012)

Redan innan jag hade avslutat första sidan kände jag att den här boken kändes bra. Den har potential. Jag var lite rädd för att boken inte skulle leva upp till mina förväntningar. Jag har följt Fredriks blogg ganska länge och jag var lite rädd att boken inte skulle ligga på samma ”humorstandard”.

Fredriks skrivspråk är i en klass för sig. Jag älskar att läsa böcker på svenska där man kan hitta alla de här orden man kanske inte hittar i översatta böcker. Fredrik använder sig av många jämförelser. Kan inte låta bli att le när jag stöter på meningar som dessa:

”Ove betraktar kartongen som om den var en ytterst opålitlig sorts kartong. Som om kartongen körde vespa och hade gymnastikbyxor på sig och precis hade kallat Ove ”kompis” och sedan försökt sälja en klocka till honom.”

”Ny tystnad. Inte helt olik den som kanske hade uppstått mellan två revolvermän som plötsligt insett att de glömt ta med sig revolvrarna.”

Det här är en sån bok där det är svårt att inte tycka om karaktärerna som dyker upp. Att känna med dem.
Ove, som är fast besluten att gå vidare. Han är händig, principfast och dömer andra efter vilken sorts bil de har.
Parvaneh, den gravida grannfrun, som inte bryr sig om att Ove kan vara lite butter.
Katten, som gör precis som den vill.

Läs den här boken om du vill läsa en annorlunda historia om en man som tycker att rätt ska vara rätt och hur det kanske inte går riktigt som man har tänkt.

Det var nästan så att jag blev lite tårögd i slutet – vilket är ovanligt. Det var inte så att det är ett dåligt slut, det var mer att det hade nog inte kunnat sluta bättre. Det var så fint!

Posted in Swedish | Tagged , , | 1 Comment

Maisie Dobbs

Originalets titel: Maisie Dobbs (2003)

Författare: Jacqueline Winspear

Första delen i hittills nio delar. varav de tre första har kommit ut i Sverige ännu så länge. De är Maisie Dobbs (2006), Med lätta bevis (2007) och Lögnen (2008).

Boken utspelar sig i mellankrigstidens England med tyngdpunkten på början av 30-talet med en hel del tillbakablickar. Vi får följa Maisies uppväxt och hur hon har formats till den hon är. Vi skulle idag beskriva henne som en person som gjort en klassresa men eftersom det uttrycket inte fanns då så är det endast något som man förstår som läsare. Det blir ett utanförskapet där hon blir mycket ensam även om hon har vänner och välgörare.

Maisie Dobbs är privatdetektiv med ett förflutet som husa och sjuksköterska under första världskriget. En vetgirig flicka som först smyger sig till kunskap i huset där hon arbetar men som så småningom får studera och startar sin egen detektivbyrå. I första boken får man dels följa Maisies liv, dels det fall som hon ska lösa. Blandningen är lagom så man dels lär känna Maisie bättre samtidigt som det vävs ihop med information som behövs för att till slut kunna lösa fallet hon arbetar med.

Det känns som en väl genomarbetad bok med trovärdiga karaktärer och visste man inte att författaren var född 1955 så kunde man tro att hon varit med under denna tid, så “rätt” känns det. Det är lätt att tro på boken, den blir lite som en vän. Språket flyter på, det är lätt att läsa boken. Jag kommer att läsa de följande böckerna, både de på svenska och engelska.

Posted in Swedish | Tagged , , , , , , | Leave a comment